Bussräddaren i nöden

Folk rusade för att ta skydd från regnet medan jag njöt. För en gångs skull slapp jag stressa till bussen, jag var i god tid, halvvägs till stationen och 5 min kvar. Ska bli kul med gympa också, tänker jag, och kommer på att gympapåsen är kvar hemma. Jag springer hem, grabbar tag i gympapåsen och powerwalkar tillbaka. Då ser jag bussen 74. 100 meter bort. Jag går inte längre. Jag springer inte. Jag kutar. Bussen rullar iväg, utan mig. Det hugger till i magen när jag ser bussen åka mot mig, påväg förbi mig, men så saktar den in och stannar bredvid mig. Dörrarna öppnas och jag omfamnas av värmen inne i bussen. ”tack så jättemycket” säger jag till busschauffören och världens bredaste leende skiner mot mig fast det regnar där ute. Hon möter mina ögon med sina blå och säger i sin klokaste röst ”om jag var du skulle jag vilja att busschauffören skulle stanna. Och det är ju såhär, säger hon och skrattrynkorna runt ögonen framträds när de ler mot mig, att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad”

16åring med ålderkris

17 år. Imorgon är jag 17.  Ingen sweet sixteen längre och jag har drabbats av ålderskris. Jag är ju gammal nu? Eller? Känns som om jag missar massa saker i livet som borde göras nu, nu, nu…Trots att jag sällan är sysslolös, så det mesta måste jag väl ändå hunnit med. Men saker som man ska göra när man är ung, typ?

Jag har förträngt min födelsedag. Inte det att jag inte gillar att fira den eller att bli firad, jag har helt enkelt glömt bort mig själv lite. Min syster tog tag i saker med egna händer och skrev en önskelista åt mig då jag inte tagit mig tiden att skriva en själv. ”skriv under här, så får du allt på önskelistan” sa hon och räckte fram penna och allt. Blivande advokat. Det är hon det.

Såhär ser önskelistan ut:

Snapchat-8167678415265184544

Blivande skeptiker. Det är jag det. Jag bestämde mig för att skriva en egen.

Colour run!!

 colour runIMG_20150913_170924Heeej!! Jag sitter i bilen och låter minnena svämma ut genom fingertopparna och ut på tangentbordet. Dem tänkte jag leverera till er här på bloggen tillsammans med en och annan bild. Bra va? Jag tänker tillbaka på Colour run, som var minst lika häftigt som jag trodde att det skulle vara! Det kastades så mycket färg att vid slutet av kvällen hade jag hela regbågens färger på kroppen för att inte nämna i. (Skratta aldrig under färgkrig, så länge du inte kan göra det med munnen stängd.) Det kändes fantastiskt att bokstavligen färga kvällen med min glädje. Det kändes fantastiskt att dela glädjen med tusen främlingar och personer som står mig nära hjärtat. Det kändes fantastiskt att vi alla hade något gemensamt. Vi var där, vi sprang (frivilligt!) och framförallt, vi hade kul!

Fast i en burk

Hej bästa läsare!! Hoppas ni haft en superbra vecka och att den kommer fortsätta minst lika bra! Min vecka har varit toppen. Visserligen har jag släpat på mig en förkylning, spillt varm choklad på mig själv (min kompis säger att det är för att jag jämt ”jinxar” grejer, och jag svarar med att jag inte tror på jinx, vilket hon menar är att jinxa det ännu mer) och fastnat i en glasburk.

Photoshop human in jar

Got caught in the cookie jar…?

Men annars flyter livet på bra! OCH JAG ÄR RIKTIGT TAGGAD INFÖR HELGEN. På fredag är det Color run night och det verkar grymt kul!! Det är ett löparlopp under natten, där man har färgkrig samtidigt. Hur awesome är inte det? Det bästa är att man inte måste springa, haha. Men ska definitivt satsa på att färga ner mina kompisar, ingen kommer komma undan mina färgbomber. Emilia ska sova över också vilket ska bli så mysigt. Vad ska ni göra i helgen? Är det någon mer som ska gå på Color run night? Kram