Bussräddaren i nöden

Folk rusade för att ta skydd från regnet medan jag njöt. För en gångs skull slapp jag stressa till bussen, jag var i god tid, halvvägs till stationen och 5 min kvar. Ska bli kul med gympa också, tänker jag, och kommer på att gympapåsen är kvar hemma. Jag springer hem, grabbar tag i gympapåsen och powerwalkar tillbaka. Då ser jag bussen 74. 100 meter bort. Jag går inte längre. Jag springer inte. Jag kutar. Bussen rullar iväg, utan mig. Det hugger till i magen när jag ser bussen åka mot mig, påväg förbi mig, men så saktar den in och stannar bredvid mig. Dörrarna öppnas och jag omfamnas av värmen inne i bussen. ”tack så jättemycket” säger jag till busschauffören och världens bredaste leende skiner mot mig fast det regnar där ute. Hon möter mina ögon med sina blå och säger i sin klokaste röst ”om jag var du skulle jag vilja att busschauffören skulle stanna. Och det är ju såhär, säger hon och skrattrynkorna runt ögonen framträds när de ler mot mig, att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad”

16åring med ålderkris

17 år. Imorgon är jag 17.  Ingen sweet sixteen längre och jag har drabbats av ålderskris. Jag är ju gammal nu? Eller? Känns som om jag missar massa saker i livet som borde göras nu, nu, nu…Trots att jag sällan är sysslolös, så det mesta måste jag väl ändå hunnit med. Men saker som man ska göra när man är ung, typ?

Jag har förträngt min födelsedag. Inte det att jag inte gillar att fira den eller att bli firad, jag har helt enkelt glömt bort mig själv lite. Min syster tog tag i saker med egna händer och skrev en önskelista åt mig då jag inte tagit mig tiden att skriva en själv. ”skriv under här, så får du allt på önskelistan” sa hon och räckte fram penna och allt. Blivande advokat. Det är hon det.

Såhär ser önskelistan ut:

Snapchat-8167678415265184544

Blivande skeptiker. Det är jag det. Jag bestämde mig för att skriva en egen.

Colour run!!

 colour runIMG_20150913_170924Heeej!! Jag sitter i bilen och låter minnena svämma ut genom fingertopparna och ut på tangentbordet. Dem tänkte jag leverera till er här på bloggen tillsammans med en och annan bild. Bra va? Jag tänker tillbaka på Colour run, som var minst lika häftigt som jag trodde att det skulle vara! Det kastades så mycket färg att vid slutet av kvällen hade jag hela regbågens färger på kroppen för att inte nämna i. (Skratta aldrig under färgkrig, så länge du inte kan göra det med munnen stängd.) Det kändes fantastiskt att bokstavligen färga kvällen med min glädje. Det kändes fantastiskt att dela glädjen med tusen främlingar och personer som står mig nära hjärtat. Det kändes fantastiskt att vi alla hade något gemensamt. Vi var där, vi sprang (frivilligt!) och framförallt, vi hade kul!

Fast i en burk

Hej bästa läsare!! Hoppas ni haft en superbra vecka och att den kommer fortsätta minst lika bra! Min vecka har varit toppen. Visserligen har jag släpat på mig en förkylning, spillt varm choklad på mig själv (min kompis säger att det är för att jag jämt ”jinxar” grejer, och jag svarar med att jag inte tror på jinx, vilket hon menar är att jinxa det ännu mer) och fastnat i en glasburk.

Photoshop human in jar

Got caught in the cookie jar…?

Men annars flyter livet på bra! OCH JAG ÄR RIKTIGT TAGGAD INFÖR HELGEN. På fredag är det Color run night och det verkar grymt kul!! Det är ett löparlopp under natten, där man har färgkrig samtidigt. Hur awesome är inte det? Det bästa är att man inte måste springa, haha. Men ska definitivt satsa på att färga ner mina kompisar, ingen kommer komma undan mina färgbomber. Emilia ska sova över också vilket ska bli så mysigt. Vad ska ni göra i helgen? Är det någon mer som ska gå på Color run night? Kram

Tvättmaskinen åt strumporna

Bullret fyller vår trogna gamla bil och blandas med ljudet av sång. Just nu sjunger de ”jag vill ha en egen måne”, inspererade av den gigantiska fullmånen som hänger tungt på den rosafärgade himlen.

Jag älskar Fudge så mycket att vi ska gifta oss en dag. Om jag inte äter upp honom först...

Jag älskar Fudge så mycket att vi ska gifta oss en dag. Om jag inte äter upp honom först…

Jag har tillsammans med Emilia varit på den årliga marknaden i Nora. Det var smockfullt men på ett sådant där mysigt sätt där atmosfären är på topp. Jag fyndade strumpor i år igen. Förra året köpte jag 15 par på marknaden men då tvättmaskinen och Malte verkar ha ätit upp strumporna klippte jag till med 28 par strumpor denna gång. Det lär väl hålla i en vecka iaf?? Fudge köpte jag också och jag tror att jag fått en sockertopp av allt ätande. Fyndade dessutom ett par byxor som liknar Alladins i Disney. Fast i en annan färg och med mönster på. Och så köpte jag en svart liten handväska. För att svarta handväskor är bra att ha.

 

Brännbollsskandal

Heder

Jag kände hur min heder flög längre och längre bort tills den inte längre var synlig långt där borta i horisonten. Kanske hade den åkt på semester till Hawaii eller något

Jag höll vårt kärringslagträ i miniformat, egentligen avsedd för barn, i ett obekvämt grepp i höger hand och en trasig tennisboll i andra. Jag tänkte tillbaka på den mycket efterlängtade första idrottslektionen på Nacka gymnasium. Första lektionen var i brännboll. Jag var överlycklig. Det är grymt kul med bränboll och att vara utomhus i solens varma strålar var ju en bonus. Äntligen fick jag chansen att briljera lite extra. Idrott är mitt favorit ämne och jag har trots allt alltid fått högsta betyg.

När det är min tur går jag självsäkert fram till slagträt och när läraren, redo att anteckna resultatet med bläckpennan i högsta hugg frågar vad jag heter, säger jag stolt mitt namn.

Jag kastar upp bollen, svingar slagträt med världens kraft och träffar. Luften.  Jag försöker en gång till. Det blir en favorit i repris. Miss. Och återigen, miss. Där rök ett antal poäng för laget… Och betyget. Men de kom fler omgångar och nya försök. För varje nytt försök, för varje nytt slag, kände jag hur min heder flög längre och längre bort tills den inte längre var synlig långt där borta i horisonten. Kanske hade den åkt på semester till Hawaii eller något, saknas gjorde den i alla fall helt klart.  Men man får väl ta en för laget också, de var ju schysst att missa så att jag minskade pressen på resten av klassen (höhö…)

Därför stod jag under söndagsförmiddagen på fotbollsplanen i Nora och tränade på att slå brännboll.  Jag slog så många gånger att det tillslut bara fanns rester av tennisbollen kvar. Jag förstod inte riktigt hur jag skulle få tillbaka min heder, speciellt med tanke på att vi förmodligen inte kommer spela igen. Men kul var det och nog blev det en förbättring i alla fall. Och om vi någonstin spelar igen, då är jag redo.

Skräp är vackert

Carins bloggSkräp är vackert, tänkte jag där jag stod på den stora sönderrivna omgivningen omringad av galler och taggtråd. I alla fall på foto. Att bryta sig in på den öde platsen var lätt. Man är ju lite av en expert. Att gallret inte gick hela vägen runt den förfallna platsen utan att det var en stor öppning där man helt enkelt kunde knalla in, kan ha förenklat det lite.Skräp är vackert

 

Skolan är som jultomten

Tvåan är värst. Säger mina kompisar som trots detta påstående klarade av tvåan på sina gymnasium galant. Jag vet inte än om det stämmer. Men jag har nu klarat av min tredje dag som en andraårs elev på Nacka gymnasium.  Slutsatsen är detta: En mjukstart på Nacka kan liknas vid vår kära Jultomte. Tanken på jultomten liksom en mjukstart är härlig och sprider små glädjerus i kroppen, och likaså, icke existerande.

Under våra första två dagar i skolan skänkte lärarna oss presenter- möjlighet till ökad kunskap- i form av fem stycken läxor. Är det fel att redan vara skoltrött?

Ballerinan ville ha min adress

Heeejsan!!!

Det var alldeles för länge sedan jag bloggade, och det syns på antal-läsare-statitiken, rakt ner som en pannkaka går den. Jag hoppas ni inte gett upp hoppet på mig än?  För jag har inte gett upp hoppet på er, bästa läsare! (ni läser ju trots allt det här nu). Idag tänkte jag passa på att dela med mig av vad som hände i tisdags!

I tisdags träffade jag Matilda, vi passade på att träffas nu när hon är i Stockholm, annars bor hon så långt bort! Med sig hade hon sin supersöta 10-åriga kusin, som ser ut som en minikopia av Matilda. Ambassadören kom hem till oss sen på kvällen (omg what?!!!) även kallas min farbror (okej kanske inte så konstigt då). Med sig hade han Dong Dong som föddes i Kina, precis som jag, men reser runt i hela världen och bor just nu i Frankrike, då hon är balletdansös. Och makalös. Bilderna hon visade från hennes ballettuppvisningar var häpnansväckande och otroligt vackra. I Frankrike ska hon dansa som huvudrollen. När vi senare äter middag på restaurangen, Göteborg, som lustigt nog ligger i Stockholm, frågar hon mig vad jag har för skostorlek. 40 svarar jag, som har rätt stora fötter. Aha, säger hon och fortsätter med att hon tänkte ge mig hennes gamla tåspetsskor, (Jag har inte har några) fast hennes fötter är mindre. Hon insåg nog att jag inte kan gå i hennes fotspår trots allt. Istället vill hon ha min adress. ”Jag fixar ett par nya tåspetsskor till dig istället och skickar dem på posten” säger hon bestämt, som om de vore de självklaraste i världen att ge ett par dyra balettskor gratis till någon hon känt i några timmar. Fast å andra sidan blev vi bra kompisar på direkten. Vi har samma intressen och framförallt samma humor. Nästa gång hon åker till Sverige har hon lovat att kontakta hennes kompis här som också jobbar som ballettdansös och fixa så att vi kan vara med under genrepet!

Fel uppgång men bra ändå

Torget i TC som jag varit på många gånger förut, bland annat när jag var med i en flashmob, var inte där de borde vara. Fast jag visste ju att det ska vara är där, precis utanför uppgången. Men inte den här gången. Inte så konstigt egentligen. Med tanke på att det var fel uppgång.

Pinsamt. (Jag börjar tvivla på mitt lokalsinne?) Men tidig var jag och solen värmde min hud, så det gjorde inget med en liten extra promenad. Senare sprang någon mot mig. Jag gav henne en bamsekram. Guud vad jag saknat Danna, min homie från Frankrike!! Vi bodde tillsammans i 3 veckor men har inte setts på två! Vi åt lunch på Vapiano och beställde pasta med halvdåligt utal. Maträtterna hette mycket speciella grejer…skyller vi på (det slutade med att vi pekade på menyn vad vi ville ha haha) Men jag hat bestämt mig för att Vapiano är mitt nya favvoställe! Sååå god mat!! Resten av tiden gick vi runt i stan och pratade om allt mellan himmel och jord, precis som det ska vara och hade det allmänt mys!! Imorgon ska jag träffa Matilda som jag också lärde känna på språkresan. Passar på nu när hon är på besök i Stockholm. Ska bli sjuktkul, taggad!!