Bråttom= katastrof

Jag brukar komma i tid. Jag brukar ha framförhållning. Och jag brukar tima saker bra. I förrgår var bara ett undantag…

Jag kollade på klockan, och insåg att jag hade 1 timme på mig innan det var dags att åka till min kompis och började göra mig i ordning. Nästa gång jag kollade på klockan var det bara en halvtimme kvar innan jag skulle åka med tvärbanan! Det svarta nagellacket jag målat på naglarna hade inte torkat, jag hade inte duschat än (och det gick ju inte med nymålade naglar) allt var inte packat och mina svarta byxor hade en massa konstigt ludd på sig som inte gick att få bort! Snacka om jobbig situation. Jag hade aldrig varit hemma hos henne förut och ville såklart göra ett gott intryck på familjen. Att komma försent kändes inte som en jättebra start. Mitt i stressen ringer mamma ”Hej! Är du fortfarande hemma?” frågar hon. ”jaa” säger jag och tänker att det är just det som är problemet och att jag verkligen inte har tid att prata i telefon. Jag avslutar samtalet så fort jag kan och börjar frenetiskt rota bland grejer och fixa allt som måste fixas. Fem minuter senare ringer min kompis. ”Hej Carin, vart är du? Middagen är klar!” Herregud! tänkte jag, det här kan verkligen inte bli värre! Då anade jag inte vad som väntade…

Har något liknande hänt dig?

Tack för att du kommenterar!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>