3 skäl för att inte utmana ödet

Hejsan!

Fredag den 13 kan slänga sig i väggen, det är ingenting i jämförelse med torsdag den 4. Den riktiga otursdagen. Förlåt mig ödet, det var inte meningen att reta upp dig på din stora, ondskefulla dag!

Idag fick jag skriva ett prov. Reglerna under prov är följande: Alla mobiler måste lämnas in i en box för att ingen ska fuska. Proven är anonyma. Istället för att skriva ditt namn på provet, skriver du ett tal som du måste komma ihåg. Det är här jag gör dagens stora misstag. Jag skrev oturstalet ”13” på mitt prov.

laughing, laughing, then STOP!

Bra där Carin, bra där.

När provet är klart åker jag hem, ovetande om konsekvenserna av mitt handlande. Jag åker med bussen några stationer, går av för att byta till en annan buss och inser att – mobilen är kvar i skolan. All luft går ur mig och jag svär högt inombords. Så högt att det till och med kan ha slunkit ut lite ur munnen och snappats upp av allmänheten. (förlåt kära, gamla, söta, tanter som stirrade surt på mig).

Jag går på en av de många bussar som åker tillbaka till skolan tre stationer bort. Och får förskräckt veta att just den bussen som jag klivit på, är en wannabe sightseeingbuss. Den åker runt hela kvarteret innan den kommer fram till stationen jag ska av på.

Tack, nu har jag fått åka 30 minuter extra för att se alla fina, gråa betongbyggnader i staden. Den chansen får man sällan, speciellt med tanke på att det i vanliga fall tar 3 minuter att åka

På vägen hem från skolan för andra gången får jag två sms. Ett är från min sånglärare som är sur på mig för att jag slutat på sången eftersom jag föredrar dansen, och en från min danslärare som meddelar att dansen är inställd idag. Ironiskt.

Meeen, jag slutade i alla fall klockan 10:45! Det kunde inte ens torsdag den 4 ändra på!

Tårtmissen!

Idag fikade jag hos grannen för att träffa hennes barnbarn. Mamman i familjen berättade att de själva skulle ha gäster senare. Men barnen i familjen var så extremt kräsna. De åt inga godsaker utom kladdkaka. Inte ens glass eller godis, menade hon. Jag log, höll med henne om att ja, de är konstigt att de inte äter något annat, men att kladdkaka iallafall är lätt att göra. Och då serveras fikat. Och vad bjuds det till fika, om inte den enda godsaken som jag inte tycker om? Jodå, de kommer med en jättefin, gul, prinsesstårta. Pinsamt. Kan jag artigt neka fikat nu när de fixat så fint? Tänker jag desperat.

Jag blir genast illa tillmods, tänker på de kräsna barnen som mamman tycker är så jobbiga, och att det inte alls vore så dumt med kladdkaka… ”Börja du, Carin” säger barnbarnens farmor och ler brett. Ja, vad gör man om man får den stora äran att börja ta, om inte le tillbaka och göra som man blir tillsagd. ”Vilken liten bit du tar” säger mamman i familjen. Tack för påpekningen, tänker jag tyst för mig själv.

Tillslut lyckades jag pressa i mig det mesta av tårtan, och hoppades innerligt att ingen märkte marsipanen som var över på tallriken. Då insisterar barnbarnens farmor att jag ska ta en bit till. En bit till? Aldrig i livet, tänker jag. Men kroppen lyder inte. Den är uppfostrad och vill vara artig. Så det slutar med två tårtbitar i magen samt en hembakad kaka, åhhh så mätt jag var efteråt!!

Semifreddo skandal!

Igår var jag och min syster ansvariga för att fixa efterrätt. Jag skulle fixa semifreddo (halvfryst glass). Det stod att den räckte till 10 personer, men det vägrade jag tro, så jag bestämde mig för att göra dubbelrecept.

Det började jättebra. Men slutade i kaos. När jag skulle hälla den uppvispade äggvitan i resten av smeten, så märkte jag att äggvitan var rinnig i botten. Jag tog vispen- som hade lite yoghurt på sig- och började vispa. Men förtvivlat insåg jag att ju mer jag vispade desto rinnigare blev den. Jag var tvungen att börja om med nya ägg!

Bild från mitt tappra försök att göra Semifreddo

Bild på mitt tappra försök att göra Semifreddo

När jag hällt i den nya äggvitan i resten av smeten, så insåg jag att sockret saknades som man skulle vispa upp äggvitan med. Som om det inte vore nog så hade vi bara hälften så mycket hallon som man skulle ha till receptet. Och det visade sig att glassmaskinens bunkar som man kan göra glass i på 30 minuter – eftersom de redan är kalla och har varit i frysen – inte alls var i frysen! Så då var jag tvungen att frysa glassen i minst fyra timmar istället… och gästerna skulle komma om en halvtimme. Snacka om katastrof. Det blev helt enkelt ingen semifreddo den kvällen. Som tur var hade min syster bakat världens godaste kokostoscakaka (en kladdkaka med kokos-tosca på) som blev en en succé! Trots att hon glömde bort att ha 200 gram smör i, haha.

Kak-legenden som räddade alla från Semifreddo- skandalen. Är ännu godare än vad den ser ut att vara!

Kak-legenden som räddade alla från Semifreddo- skandalen. Är ännu godare än vad den ser ut att vara!

Nu ligger Semifreddo för 20 personer nere i frysen och väntar på att någon ska äta upp den. Vi är fyra stycken. Någon som vill smaka?…

 

Kära bussar…SKÄRP ER!

Idag var min första dag på gymnasiet. Nervöst? JA!!! Första hindret jag skulle klara av, det var att komma dit. Det planerade jag dagen innan *framförhållning*;) (satt sent på kvällen i sita-minuten-ångest och ojade mig över att jag inte visste vilka alternativ som vore snabbast). Det visade sig i alla fall att alla bussar gick var sjunde minut. Utom när jag skulle ta bussen. Då var det plötsligt ett gigantiskt tids-jack, och 35 minuter mellan bussarna. Sedan gick bussarna såklart lika fint som vanligt, det vill säga var sjunde minut… Kära bussar… SKÄRP ER! Hela jorden kretsar ju kring mig, så då får ni se till att tima lite bättre också!

Eftersom jag inte tog något foto på bussen, och är fast besluten över att använda mig av egna bilder på bloggen, så får det bli den här gamla bilden från L.A. Tänk er nu att den är röd. Och att vädret runt omkring är trist. och kisa lite med ögonen...viola! Bilden ser precis ut som om den vore tagen på min buss i Sverige...

Eftersom jag inte tog något foto på bussen, och är fast besluten över att använda mig av egna bilder på bloggen, så får det bli den här gamla bilden från L.A. Tänk er nu att bussen är röd. Och att vädret runt omkring är trist. Och kisa lite med ögonen… viola! Bilden ser precis ut som om den vore tagen på min buss i Sverige…

Det gav mig alltså två alternativ: Åka jättetidigt. Och komma jättetidigt.

Eller: Åka jättesent. Och komma jättesent.

Väluppfostrad som jag är, så valde jag det första alternativet. *suck* mindre sovmorgon… Började ju bara klockan 10…

Bussen var smockfull! Inga sittplatser och supertrångt. Flera på bussen var i samma ålder som jag, så jag antog att de skulle till samma gymnasium som jag. Bäst man gör ett första bra intryck, tänker jag. Och tappar busskortet på golvet i bussen! Hur lyckas man? Ingen aning. Men ändå så hände det. Och inte nog med det. När jag ska av bussen, så tvekar jag. De andra ungdomarna sitter kvar på bussen- ska jag inte av här i alla fall? Sedan tänker jag att jag visst ska det, så jag skyndar mig mot bussdörren- som smäller mig rakt i ansiktet. Tack för den. Med lite styrka lyckades jag dock smita ut genom dörren innan den stängde igen helt. Första hindret- avklarat!

Flyg fula fluga!

God morgon! Jag hoppas ni har fått sova ut ordentligt idag. Man måste ju passa på de sista lediga dagarna av sommaren att sova så länge man vill. Om man kan. Men min morgon blev inte riktigt som hoppats. Tänk er in i den här situationen, så förstår ni hur min morgon såg ut:

  1. Du ligger jätteskönt i sängen och drömmer söta drömmar. Om blåa fluffiga kaniner och enhörningar som dansar på regnbågar och äter chips. Plötsligt störs du mitt i drömmen av ett surrande ljud som du försöker ignorera.
  2. Du irriterar dig på ljudet av en surrande fluga som tror att den har superkrafter och kan flyga genom glasrutan om den försöker länge nog.

superfluga 3

3. Du försöker somna om. Förgäves.

4. Du samlar dina krafter för att få ut flugan- sträcker dig mot bortersta fönstret (typiskt nog kunde flugan inte hålla sig vid det närmsta som är lättare att nå) och lyckas få av den nedersta fönsterhaken.

5. Du puttar på fönsterramen och inser att fönstret inte går upp eftersom den översta fönsterhaken är stängd.

6. Du ger upp.

Men vad skulle jag göra? Om flugan envisas med att testa sina superkrafter på min glasruta så får den väl göra det då. Energin som krävs för att öppna fönstret är så stor att man lika gärna kan gå upp ur sängen, fixa frukost och strunta i flugan. Flugan är förresten tack och lov borta nu. Kanske var det en fluga med superkrafter i alla fall?