Kära bussar…SKÄRP ER!

Idag var min första dag på gymnasiet. Nervöst? JA!!! Första hindret jag skulle klara av, det var att komma dit. Det planerade jag dagen innan *framförhållning*;) (satt sent på kvällen i sita-minuten-ångest och ojade mig över att jag inte visste vilka alternativ som vore snabbast). Det visade sig i alla fall att alla bussar gick var sjunde minut. Utom när jag skulle ta bussen. Då var det plötsligt ett gigantiskt tids-jack, och 35 minuter mellan bussarna. Sedan gick bussarna såklart lika fint som vanligt, det vill säga var sjunde minut… Kära bussar… SKÄRP ER! Hela jorden kretsar ju kring mig, så då får ni se till att tima lite bättre också!

Eftersom jag inte tog något foto på bussen, och är fast besluten över att använda mig av egna bilder på bloggen, så får det bli den här gamla bilden från L.A. Tänk er nu att den är röd. Och att vädret runt omkring är trist. och kisa lite med ögonen...viola! Bilden ser precis ut som om den vore tagen på min buss i Sverige...

Eftersom jag inte tog något foto på bussen, och är fast besluten över att använda mig av egna bilder på bloggen, så får det bli den här gamla bilden från L.A. Tänk er nu att bussen är röd. Och att vädret runt omkring är trist. Och kisa lite med ögonen… viola! Bilden ser precis ut som om den vore tagen på min buss i Sverige…

Det gav mig alltså två alternativ: Åka jättetidigt. Och komma jättetidigt.

Eller: Åka jättesent. Och komma jättesent.

Väluppfostrad som jag är, så valde jag det första alternativet. *suck* mindre sovmorgon… Började ju bara klockan 10…

Bussen var smockfull! Inga sittplatser och supertrångt. Flera på bussen var i samma ålder som jag, så jag antog att de skulle till samma gymnasium som jag. Bäst man gör ett första bra intryck, tänker jag. Och tappar busskortet på golvet i bussen! Hur lyckas man? Ingen aning. Men ändå så hände det. Och inte nog med det. När jag ska av bussen, så tvekar jag. De andra ungdomarna sitter kvar på bussen- ska jag inte av här i alla fall? Sedan tänker jag att jag visst ska det, så jag skyndar mig mot bussdörren- som smäller mig rakt i ansiktet. Tack för den. Med lite styrka lyckades jag dock smita ut genom dörren innan den stängde igen helt. Första hindret- avklarat!

2 thoughts on “Kära bussar…SKÄRP ER!

Tack för att du kommenterar!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>