3 skäl för att inte utmana ödet

Hejsan!

Fredag den 13 kan slänga sig i väggen, det är ingenting i jämförelse med torsdag den 4. Den riktiga otursdagen. Förlåt mig ödet, det var inte meningen att reta upp dig på din stora, ondskefulla dag!

Idag fick jag skriva ett prov. Reglerna under prov är följande: Alla mobiler måste lämnas in i en box för att ingen ska fuska. Proven är anonyma. Istället för att skriva ditt namn på provet, skriver du ett tal som du måste komma ihåg. Det är här jag gör dagens stora misstag. Jag skrev oturstalet ”13” på mitt prov.

laughing, laughing, then STOP!

Bra där Carin, bra där.

När provet är klart åker jag hem, ovetande om konsekvenserna av mitt handlande. Jag åker med bussen några stationer, går av för att byta till en annan buss och inser att – mobilen är kvar i skolan. All luft går ur mig och jag svär högt inombords. Så högt att det till och med kan ha slunkit ut lite ur munnen och snappats upp av allmänheten. (förlåt kära, gamla, söta, tanter som stirrade surt på mig).

Jag går på en av de många bussar som åker tillbaka till skolan tre stationer bort. Och får förskräckt veta att just den bussen som jag klivit på, är en wannabe sightseeingbuss. Den åker runt hela kvarteret innan den kommer fram till stationen jag ska av på.

Tack, nu har jag fått åka 30 minuter extra för att se alla fina, gråa betongbyggnader i staden. Den chansen får man sällan, speciellt med tanke på att det i vanliga fall tar 3 minuter att åka

På vägen hem från skolan för andra gången får jag två sms. Ett är från min sånglärare som är sur på mig för att jag slutat på sången eftersom jag föredrar dansen, och en från min danslärare som meddelar att dansen är inställd idag. Ironiskt.

Meeen, jag slutade i alla fall klockan 10:45! Det kunde inte ens torsdag den 4 ändra på!

Nu är det kört!

Wooohoo! Idag har jag gjort Lindesbergs trafik lite osäkrare – jag har nämligen övningskört!

Det är andra gången jag övningskör. Jag kastade mig ut i trafiken för första gången dagen efter min 16-års dag. Tålamod och jag passar inte så bra ihop, så att vänta med övningskörningen fanns inte i min värld!

Övningskör

Vädergudarna verkade roade över min spontana övningskörning och bestämde sig för att tacka för underhållningen genom att ösa en massa regn och åska över mig, pappa och bilen.

översvämning

Jag är er ytterst tacksam! Not.

Meeen lite utmaning skadar ju aldrig. Det var ju inte som om det var svårt nog att för första gången köra bil…

Idag var det betydligt bättre väder. Men bättre väder och bättre sikt (utan en massa regndroppar som täcker bilrutan) innebär inte att det är lättare att hitta. När vi skulle in mot Lindesbergs centrum (inte för övningskörning då :P) så hamnar vi på något helt annat ställe.

Nu kör vi!

Enligt mig kunde det inte bli bättre. Pappa verkade inte riktigt dela den åsikten. Vi hamnade på en lång, bred och öde väg. Perfekt om man vil gasa lite extra! Så det gjorde jag. Farten blev lite över 110km/h Det var ju trots allt andra gången och såhär i början måste man ta det lite lugnt. Inte för att jag är orolig för att köra av vägen, utan för att jag vill få med mig pappa i fortsättningen också…

nu kör vi!

Vilseledande tunnelbana

Att åka tunnelbana är svårare än vad man kan tro. Speciellt när du aldrig varit på stället som du ska till. Och speciellt när du har extremt bråttom.

Det började med att jag sprang till tvärbanan, efter att ha klarat av hinder ”luddiga byxor” och det faktum att jag är en tidsoptimist.  Jag hann precis med tvärbanan! Vid Gullmarsplan gick jag av, sprang upp för rulltrappan och ner mot gröna linjen. Där hann jag precis med nästa tunnelbana. Snacka om tur, tänkte jag. Jag ringde min kompis och sa att jag var påväg. Då fick jag veta att jag åkte åt fel håll. Jag svor tyst för mig själv och bytte till tunnelbanan som gick åt andra hållet. Den här gången sms:ade jag min kompis vilka stationer jag åkte förbi för att inte komma fel igen. Men efter ett tag hör jag att mobilen ringer. Det är hon som ringer, ”gå genast av!” för jag höra. Nu hade jag tydligen åkt för långt…Så då var det bara att åka tillbaka igen! Snacka om pinsamt. Det kändes ju inte direkt bättre att jag var väldigt försenad till middagen som familjen fixat! Jobbigt värre. Jag hittade fram till slut och som tur var, var hennes familj jättegullig mot mig trots att jag klantade till det så!